torsdag 16 juni 2011

Uppdatering om familjen Hedvind/Perssons liv :)

Oj oj oj, tiden flyger iväg - och tänk så mycket vi är med om under resans gång (!)

Igår var vi på 2,5 års kontroll med Ebba på BVC. Peter som vi har gått hos har slutat för att istället undervisa på universitetet - lycka till Peter! I stället fick vi träffa en gullig Eva.

Jag och Daniel tog plats på de två "vuxenstolar" som fanns i Evas rum medan Ebba och Eva satte sig vid barnbordet på barnstolarna :) Eva började prata lite med Ebba om vad hon hette, om hon gick till dagis och vad hon tyckte om att göra där etc. Det var roligt att se Ebba i sitt samtal med Ebba. I bland vände Ebba sig mot mig och Daniel bara för att se att allt var ok och sen fortsatte hon prata med Eva :)

Efter en liten stund tog Eva upp en blå låda, spännande tyckte Ebba! Först tog Eva upp en docka och frågade Ebba vad det var - lätt som en plätt, en DOCKA sa Ebba :) sen kom det en bil, en krita, ett papper och klossar. Ebba skulle bygga ett torn av de 7 klossarna och det fixade hon galant :) (måste faktiskt erkänna att jag inte riktigt viste om Ebba skulle fixa det, vi har inga klossar här hemma, bara "burkar/hinkar" som blir mindre och mindre i storlek som man ska stapla på varandra och de hakar man ju liksom i varandra så att de in trillar - det här var ju träklossar som skulle ramla om Ebba inte la dem direkt på varandra. Men som sagt, även det klarade hon.

Sen skulle Ebba rita en teckning. Vi bestämde att den skulle ges till farmor o farfar och att Ebba skulle rita en katt - och vilken katt det blev (!) Runda ringar med ett streck för svansen - superfint :)

Ebba fick sparka på en boll och sedan var det dags för längd och viktkontroll, Ebba är 94,5 (Eva skrev bara upp 94...) och hon vägde 15,0 kilo :) Vår fina fina Ebba ligger en halv markering över på både längd och vikt - väldigt proportionerligt och snyggt :)

Eva frågade om vi hade några funderingar men tack vare att vi har en sån fantastiskt fin tjej så har vi nog inte det... Jag själv är och har alltid varit väldigt intresserad av pedagogik och jag tycker att allt funkar väldigt bra i vår familj. Det jag med spänning ser fram emot är att se hur Ebba tar emot lillebror. Ja, det är en lillebror vi har i magen, för två veckor sedan var vi på ett tillväxtultraljud och fick då redan på att det var en pöjk vi väntar - superkul och mysigt!

Eva varnade oss lite för att iom att Ebba är så försigkommen så kunde det kanske bli så att hon (som många andra barn) börjar kräva uppmärksamhet genom att ha hyss för sig... tex. spilla ut mjölken vid middagsbordet, kissa på sig etc. Jag ska verkligen göra allt för att Ebba inte ska känna sig åsidosatt, utan att hon får den uppmärksamhet hon behöver - men som sagt, det är en spännande tid vi går tillmötes.

I eftermiddag ska jag till MVC på rutinkontroll, imorgon går vi in i v 36. På torsdag nästa vecka gick vattnet då jag var gravid med Ebba... Men vi både hoppas och tror att lillebror vill stanna i magen liiite längre än så. Det hade varit skönt att få sluta jobba och ha nån veckas semester innan han tittar ut ;)
Men annars är det mesta förberett här hemma. Kläderna är tvättade, vagnen, babysitter, badbalja etc är framtagna, sängen ska bäddas och BB väskan ska packas i helgen.

Oj oj oj, det här blev ett långt inägg och då har jag inte ens berättat att Ebba för ca 3 veckor sedan opererades. De tog 70 % av hennes halsmandlar, skrapade bort polypen och satte in rör i båda hennes öron. Hon skötte sig utmärkt på sjukhuset - alla i personalen var mäkta imponerade av henne och hennes föräldrar. Vi hade fått hem en liten bok om vad som skulle hända på operationsdagen, i boken fick man följa en ca 4 år gammal flicka och det var bilder för varje steg, allt i från att hon fick emblaplåster, till att landstingets kläder skulle på till att andas i syrgasmask etc.
jag råpluggade verkligen denna bok med Ebba, läste den 5-6 ggr per kväll i en vecka innan operationen så när det väl var dags hade Ebba stenkoll på vad som skulle hända. När emblaplåstret skulle på streckte hon fram sina små händer och när syrgasmasken kom fram viste hon precis hur den skulle sitta. För mig är det väldigt enkelt, finns det information att ta till sig och sitt barn, gör det!! Det underlättar för att parter (barn, föräldrar och sjukhuspersonal) men framförallt för BARNET! Här kommer två bilder från uppvaket, på det ena ligger hon fortfarande och sover och sen när hon vaknade fick hon (och mamma) pigelin :)





Nå väl... livet ler mot mig just nu och jag är lycklig, lycklig, lycklig! Tänk att jag, lilla Helen, har fått en sån underbar familj. Å tänk att vi ska få ytterligare ett barn - tänk att jag får leva med Daniel, mannen i mitt liv, Ebba - den mest underbara tjej på denna jord, Alfons - den mest underbara, fina hund jag vet och sen lillebror - vilket privilegium!!!

I'm happy!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar